Aldrig upplevt något så skrämmande…
Kategori: 
Här (ovan) hyrde vi en underbar solsäng på stranden… Solen lyste, värmen stekte på och vi badade och mådde fantastiskt gott.
Sen började det blåsa lite, som snabbt övergick till en otrolig kraftig vind. Vi insåg (som övriga) att det var bäst att ge sig av. men vi hann inte riktigt med. På en minut var det orkanvindar, ösregn och det flög parasoller, solsängar, madrasser och barn! På EN MINUT!
Bilden nedan är samma solsäng, alltså vår solsäng ovan, bara några minuter senare! Katastrofområde och total kaos. Folk sprang, tog skydd av närliggande väggar som vindskydd och samtidigt försökte rädda sina prylar.
Själva förstod nog inte vi riktigt kraften av det oväder som svepte in över oss. Vi samlade ihop våra saker också, då kom en parasoll i högfart rätt på Anders huvud. Han slängde sig över mig för att skydda mig från nästa parasoll och flygande solstol. Det var bara att lämna handdukar och springa!
Vi sprang till en närliggande restaurang där vi fick ta skydd, tillsammans med många andra. Stormen höll på ett par timmar och vi såg hur allt på stranden framför oss bara raserade och knäcktes sönder… Även stora cementblock från parasoller åkte runt.
Vi fick en otrolig ödmjukhet inför Tsunamin för några år sedan. Hur man lätt kan bli så överraskad och även när det är ganska allvarligt inte riktigt förstå allvaret i det som sker… Livet kan lätt ändras utan förvarning.
Nu är ju allt bra med oss, och vad vi såg blev ingen skadade i vår närhet. En händelse rikare i livet, naturens krafter kan vara mycket otäckt och skrämmande. Skönt att det inte blev värre än så här, denna gången.
Tacksam för livet!
Katastrofområde och total kaos. Folk sprang, tog skydd av närliggande väggar som vindskydd och samtidigt försökte rädda sina prylar.
Själva förstod nog inte vi riktigt kraften av det oväder som svepte in över oss. Vi samlade ihop våra saker också, då kom en parasoll i högfart rätt på Anders huvud. Han slängde sig över mig för att skydda mig från nästa parasoll och flygande solstol. Det var bara att lämna handdukar och springa!
Vi sprang till en närliggande restaurang där vi fick ta skydd, tillsammans med många andra. Stormen höll på ett par timmar och vi såg hur allt på stranden framför oss bara raserade och knäcktes sönder… Även stora cementblock från parasoller åkte runt.
Vi fick en otrolig ödmjukhet inför Tsunamin för några år sedan. Hur man lätt kan bli så överraskad och även när det är ganska allvarligt inte riktigt förstå allvaret i det som sker… Livet kan lätt ändras utan förvarning.
Nu är ju allt bra med oss, och vad vi såg blev ingen skadade i vår närhet. En händelse rikare i livet, naturens krafter kan vara mycket otäckt och skrämmande. Skönt att det inte blev värre än så här, denna gången.
Tacksam för livet!
Stackars dom som har det som levebröd
Ja verkligen…