Sexuel kränkning – den nya blottaren!!!! HJÄLP!
I veckan var jag på en riktig bra föreläsning om barn och sexuella kränkningar. Föreläsaren var Kriminologen Nina Rung.
” Nina Rung är kriminolog med stor erfarenhet av att inom polisen utreda brott mot barn. Den kunskapen driver henne att ställa väl underbyggda krav på förändringar. Hon är en eldsjäl med en ovanlig tyngd och skärpa!” Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt
Det var en stark och kraftig föreläsning där jag känner att vi måste göra skillnad, du och jag, vi vanliga människor, föräldrar, pedagoger, ALLA kan hjälpas åt. Vi behöver hjälpa våra barn och lyfta dessa frågor öppet, upplysning är a och o och att jobba förebyggande!
Tankar som Nina lyfte på föreläsningen är:
Om inte jag – vem?
Om inte nu – när?
Och precis så är det ju. Om inte jag gör något ska jag förvänta mig att andra gör det? Var femte barn berättar om övergrepp i svenska skolan, var femte!
#metoo
#medvilkenrätt
Redan i förskoleåldern kan vi jobba med jämställdhet och om hur vi behandlar varandra, flickor och pojkar.
Att vi öppet och enkelt pratar med barnen t.ex under matsituationer, i kapprummet – precis när som helst så det blir naturligt och inte framkrystat eller konstigt. Vi ska prata om hur vi alla ska bete oss mot varandra. Och tänka på hur vi vuxna säger och/eller försvarar det barnen säger. Exempel på kommentarer som vuxna kan säga för att försvara beteenden som inte är ok:
– Han är säkert bara kär i dig.
– Killar är sådär.
– Han menar inget illa, han tycker ju bara om dig.
– Kom igen, ta det som en stor kille.
Dessa kommentarer är våld där är inte kärlek!
Statistiken visar att pojkar är de som mest använder våld, för att vi lär de att det är ok att göra det som kille, man ska va lite tuff då. Hur ska småpojkar veta vad som är rätt när inte vuxenvärlden visar från tidig ålder vad som är ok eller inte?
Riskfyllda killnormer
* Begränsade känslor – att vi vuxna uppmuntrar tjejer att visa känslor, uppmuntras till att gråta när de istället är arga! Och killar uppmuntras till att inte visa känslor utan istället vara tuffa.
* Social retsamhet – hittar något hos någon annan att störa sig på t.ex någon som är rödhårig, dålig skäggväxt, mm.
* Att ständigt prestera – att barnen ska behandlas med ett uppnåendebeteende för att vara tuffa, coola, snygga, söta
Sexuelle övergrepp mot barn
- Mycket av dagens sexuella övergrepp mot barn har sitt ursprung i porr alltså: fastbindning,vidga analen mm. Under förhör med sexförbrytare är det detta som kommer fram berättar Nina Rung.
Det som var hardcore porr för 20 år sedan är mainstream porr idag och idag söker barn ifrån 12 års åldern porr på nätet. Den största andelen 16 åringar har sett porr på nätetet och studier visar att 0% av dessa berättar om det för vuxna. (Nina Rung har statistiken på detta). - Det är vanligaste att bli utsatt av en jämnårig, sen är det en nära inom familjen, sen ledare i t.ex idrotten.
- Idag behöver inte idrottsledare lämna in ett polisregisteruttdrag vilket jag tycker är mycket konstigt. Alla som jobbar inom förskola och skola måste göra detta. Och hur många frivilliga ungdomsledare finns det inte, som tar och stöttar på våra barn i träningssyfte. Som förälder ska du och jag kräva detta inom våra barns idrottsföreningar! Upp till kamp menar jag!
- Vissa barn löper en större risk att bli untnyttjad – icke binära (vet ej om tjej el kille), barn i hem med våld, missbruk och t.ex barn som inte har tillgång till ett språk.
Digitalisering
Det jag reagerade starkt på och som påverkade att jag ville skriva detta inlägg är om dagens ‘nya’ blottare. Det här behöver vi hjälpas åt och sprida!
Digitaliseringen hjälper till med sexuella ofredanden – en blottare idag ber ett barn visa vägen på telefonen, eller vill visa en bild på sin valp men istället det barnet bemöts av är bild på hans kuk (den är ej tecknad!) och här får blottaren den reaktion som tänder honom – barnens blick och rädsla, blottarens kontroll.
Unga och nätet
Nina Rung berättade om att på nätet så skickar de flesta unga tonåringar och barn (man är barn till man är 18) inte nakenbilder till andra, men de som har blivit tillfrågade så är det ändå 40% som skickar.
Vi vuxna behöver ta tag i detta och öppna upp för samtal med barnen. Vi kan göra detta genom att på ett enkelt sätt ställa frågor såsom:
– Vet du hur nätet fungerar? Man vet aldrig vem det är som kontaktar dig…
– Om någon ber dig skicka en bild så vill jag att du berättar för mig så hjälper jag dig lösa det här…
Barn går igång på bekräftelsen… Och snuskiga gubbar (det är oftast äldre män) använder alias på en kille i tjejernas ålder och tar kontakt via sociala medier, ger komplimanger och skapar ‘oskyldiga’ vänskap innan de ber om bilder som blir mer och mer avancerade.
Problemet som många lider av efter de skickat bilder, eller tillåtit att någon annan tagit bilder är att de (barn och vuxna) inte vet VEM som har sett det som spridits på dem via nätet. Det kan vara vem som helst. Ingen kontroll – DETTA mår personer i frågan otroligt dåligt över! Bilder sprids fort.
Förebyggande
Vi kan börja med att ge barn verktyg!
- Stopp min kropp! är ett arbetsmaterial som finns tillgängligt för föräldrar och förskolor. Viktigt att vi pratar om STOPP men också viktigt, tänker jag, att lyfta fram hur man ska agera när barnet är den som bemöter STOPPET, hur ska stop tolkas?
- Vad innebär rätten till sin egen kropp!
- Vad heter de privata delarna på kroppen, vi kan upplysa barnen: Munnen, snippan, snoppen, bröst, rumpan.
Gör det naturligt! När man äter vid bordet:
-Har du koll på dina privata deler?
-Du har privata deler på din kropp, ingen får ta på dina delar om inte du godkänner.
osv..
Handlingsplan för barn!!!
-Vad ska du göra om någon tar på dina privata delar?
Prata med en vuxen du litar på!
-Vem ska du berättar för? Mamma, pappa, storasyster, pedagoger, de man litar på t.ex
Prata med barnen om detta så de vet hur de ska agera och vem de kan vända sig till.
Barnkonventionen
Barnkonventionen är tydlig!!! Inga frågetecken där! Använd BK som ett levande dokument. Och informera barnen om deras rättigheter, finns en förenklad version via unicefs hemsida.
Barn är rädda att göra vuxna besvikna – därför väljer de ofta att inte prata!
Tips o Trix
Nina tipsade:
* Prata om det! – barn pratar inte öppet, hjälp dem!
* Kunskap är makt att förändra – vi behöver kunskap för att hjälpa förändra!
* Bemötande – öppet o nyfiket – sitt på frågorna inte svaren! – vi behöver inta ha de rätta svaren, men barnet har ett förtroende för den den har pratat med.
* Ta det på allvar – men gör det inte för allvarligt – håll det på barnets nivå, för de är det inte världens grej, det skrämmer. Barnen tycker det blir udda!
* Stötta barnet – Vad som än har hänt, det är INTE DITT FEL! Det är aldrig ett barns ansvar!
* Dokumentera! – inte bara ‘han sa si eller så’ utan –hur var barnet, sinnestämmning, brukar barnet vara så här. Det går inte att SE på ett barn genom beteende – vissa märks det inte alls på. MEN om barnet förändras helt och beter sig annorlunda än vanligt, mycket mardrömmar, inte sover om nätterna, sexuellt utforskande leker…
* Anmäl
Prevention är enda vägen framåt!!!
Alla barn ska känna till sexuell integritet!!!
Att återinföra Sex och samvlevnadslyft i skolan! Inte bara mattelyft eller språklyft!
Anmälningsplikt finns för alla som jobbar med barn i yrket. En orosanmälan ska göras. Men alla kan ringa socialen och ställa frågor och berätta om misstanke. Gör det vid minsta misstanke.
Vad är oro för ett barn?
Magkänslan!
Hur uppmärksammar jag, när jag får signaler av ett barn. Det kan dyka upp i leken, under måltiden…
– Andas själv, lyssna, tänk efter, låt det ta lite tid innan du svarar.
– Att berätta för barnet att det är mycket att bära själv, vi ska hjälpas åt!
Använd de orden som barnen använder – byta inte ut för att vi blir obekväma!
Min förhoppning att vi tillsammans kan göra skillnad! Sprid gärna kunskap!
VIKTIG & BRA sajt!
Ännu viktigare att det sprids mellan barn då kanske inte de som mest behöver denna information alltid får den. Språkförbistring, kulturella företeelser, missbruk, psykisk ohälsa å modet att prata om detta ämne hemma gäller i allra högsta grad som hinder för att detta skall spridas. Att svensktalande & socialt välfungerande föräldrar på sociala medier tar till sig detta är ganska uppenbart men att föräldrar som missbrukar, har det trassligt mentalt, inte kan svenska & får helt andra historier (än sanningen) tolkade åt sig av sina svensktalande barn också får denna information är i dagens Sverige A o O.
Absolut!