Moniques LCHF julkalender, sista luckan: 24! GOD JUL
Kategori: 
Moniques LCHF kalender, dagens och årets sista lucka. nr 24!
Tänk vad ofta jag har, de sista dagarna, hört folk säga på gymmet eller i spåret att de tränar för att kunna unna sig lite extra under julen. Mitt tips är unna dig inget utan bara njut av hela julen, på ditt sätt!
OCH GOD JUL PÅ ER!!!!
‘Unna sig’! Ett väl använt uttryck. Jag har och använder mig själv av uttrycket ibland. Fast idag gäller det kanske någon sillbit, bär, köttbullar gjorda av någon annan än mig själv. Före oktober 2012 unnade jag mig varje dag flera gånger dagligen; jag skulle åka tåg till jobbet, jag hade jobbat klart, jobbat hårt, jag förtjänade något på tåget hem, jag skulle handla, då kunde jag unna mig något, ledig, då skulle jag svulla…., det gick inte någon dag, utan att jag unnade mig något. T o m, så gick jag upp på nätterna. Då blev det ofta smörgåsar. Godis och bakverk har sällan legat hemma, då jag ofta åt upp allt. Det har kanske hänt att något legat i frysen – men ingen längre tid – det går utmärkt att äta frysta brownies.
Visst, med ca 35 kg’s övervikt, förstod jag att det här inte var sunt. Det skulle alltid ske en förändring på måndag… Jag hade likt dig kört Viktväktarna och Aftonbladets viktklubb oräkneliga gånger. Det gick ett tag, ibland riktigt länge, sen föll jag, och jag föll värre och värre för varje gång. Jag grävde liksom djupare och djupare i kakburken varje gång.
2012, i oktober fann jag LCHF, eller fann, jag visste ju förstås att det fanns, men jag trodde inte det skulle funka på mig. Fel hade jag, det var klockrent. 18 kilo är borta, förvisso är jag bergfast i en platå. Men jag känner ingen panik för det. Att slippa den här djuriska jakten på socker, nästan ingen migrän, faktiskt billigare matkostnader, flyt i matlagningen, är väl så stark motivation, för att inte återgå till kolhydratsträsket. Jag SKA gå ner många kilo till, men njuter av livet, istället för att vikthetsa. Att inte gå upp okontrollerat är också en vinst.
Har jag då unnat mig? Ja, Cola Zero någon enstaka gång, bär med grädde, bakning utan sötning eller stärkelse och mörk choklad, men inte en minsta bit av traditionellt bakverk eller godis. Absolut inte potatis, ris eller pasta. Jag törs faktiskt inte.
Jag får olika kommentarer; ‘man måste unna sig, det får inte gå till överdrift, det är inte hållbart i längden’ eller ‘vad duktig du är, vilken karaktär du har’.
Måste man unna sig? Säger man till den nyktra alkoholisten, ‘en sup kan du ta, man måste hitta balansen’, eller till den rökfria f d rökaren ‘köp dig ett paket, till festen ikväll’. Nej, inte som behandlare.
Duktig? Nej, inte speciellt. Jag räknar inte vare sig kalorier eller kolhydrater. Däremot är jag noga med att läsa innehållsförteckningen, och hålla nere kolhydraterna. Jag äter när jag är hungrig, minst ett lagat mål per dag, men ingen jakt på 3 mål/2 mellanmål. Jag är ju nattarbetare och lever ett väldigt oregelbundet liv, med mycket övriga aktiviteter.
Nej, jag njuter av livet, det unnar jag mig! God fortsättning!
GOD JUL till dig och din familj, Monique…
Att unna sig är tydligen det samma som att mumsa i sig sockervaror vilket är både konstigt och sjukt.
Oftast när jag hör eller läser det så upplyser jag om att unna sig en träningstop känns så mycket bättre.
Vi lär väl ses 2014:-)