Cancer och socker!
Kategori: Jag har delat denna bild tidigare (typ förra hösten), den tåls att dela igen tycker jag! Upplysning om kopplingen mellan socker och cancer behöver spridas!
Modern forskning, ja inte så modernt, det kom fram redan 1920!!! Men sen har det ändrats eller döljts på något vis. Idag igen kan vi läsa mycket om kopplingar mellan cancer och högt blodsocker.
Högt blodsocker ökar risken att drabbas av cancer, och framför allt, högt blodsocker över tid. Socker höjer blodsockret väldigt mycket. Cancer celler älskar ‘sött’.
Som sagt, redan 1920 hade Otto Warburt (Tyskland), Nobelpristagare, avslöjat att cancer förbränner socker. Tumörer förbränner socker UTAN behov av syre och samtidigt bildar mjölksyra. Normalt använder kroppen sig av syre i sin ämnesomsättning. Cancertumörer liknar mera en muskel vid hård träning. Cancer använder stora mängder socker, 5 till 35 gånger så mycket än frisk vävnad.
Jag blir så upprörd när jag ser alla cancerkampanjer som står och söker pengar och samtidigt bjuder på godis! Eller när det ordnas rosa bullar eller kakor! Suck! Bort med detta! Om cancerforskning ska tas på allvar så får de iaf börja med att informera om sockrets inverkan och SLUTA öka sockerkonsumptionen. När jag lyfter fram detta (vilket jag ALLTID gör, om jag ser någon som står och säljer rosa bandet eller andra cancer insamlingar) så blir det en förvånande reaktion och ett försvar att så är det minsann inte. Jag har hittills inte bemötts av någon backom cancerkampanjen som håller med eller har kunskap om socker och cancer i kombination. Cancergalor på TV, än värre!!! Här lyfts inte frågan heller, och här kan det påverkas!
Vart tar alla dessa pengar vägen som samlas in? Hur går den forskningen till om de missar denna vesäntliga delen av utvecklingen och kunskap? Tyvärr pga detta stöder jag inte cancerforskningen. Jag tror de vet massor om kopplingen till socker men det skulle ju inte generera pengar via insamlingar om de ‘har svaret’!
Nej jag lägger hellre pengar på forskning som denna, där ingen får betalt för att få fram fakta och sanningar!
Läs mera om ämnet (mycket intressant) på Forskning & Framsteg: Tumörens enorma sockersug
Jag förstår din andemening att mänskligheten stoppar i sig alldeles för mycket lättillgängligt socker, eller mer korrekt, glukos. Och jag håller med i det. Däremot plockar du russinen ur kakan i din hänvisning till FOFs artikel.
Alla maligna tumörer behöver inte glukos för att växa!
Som i mitt fall; fettsyra är vad min cancer lever på. Sällsynt fenomen eller mindre förekommande eller inte studerad? teorin togs upp och förkastades på 30-talet men är nu åter intressant med dagens mätmetoder.
Tänkvärt är att jag vurmat för hälsosamt leverne och GI-kost och ändå drabbades jag av cancer och av en rackare som metaboliserar fettsyra för sin tillväxt…
GI/LCHF-kost går ju ut på att nyttja just fettsyra istf glukos som energikälla för cellen…
När jag fick min första cytostatika-behandling visste jag inte att det var glukos jag fick samtidigt. När jag sedan fick reda på detta kändes det väldigt olustigt. Sköterskan berättade att man måste blanda ut det med något annars blir det för koncentrerat och det klarar inte kroppen av. Min man funderade på detta och sa tröstande att när cancercellerna äter upp glukosen får de också i sig cytostatika. Så när jag fick de andra behandlingarna kändes det mycket bättre att tänka så. Det har stor betydelse hur man tänker för att det ska kännas bra.
Har aldrig trott på galor eller fonder. I väntrummet såg jag en cancer sjuk kvinna utan hår med kanyler i halsen . Det var döden i vitögat. Aldrig i mitt liv tänkte jag.
Jag har en väninna som behandlats för cancer och sen fått ett återfall. Hon drabbades också av en svår infektion i kroppen som gjorde att hon tappade mycket i vikt och när den sen var borta och hon kunde börja behandlingen igen så behövde hon gå upp i vikt igen för att orka. Hon låg fortfarande då på sjukhus och serverades delicatobollar, vetebröd mm (ja, ni läser rätt) för att snabbt gå upp i vikt. När hon berättade detta blev jag helt mållös, jag kunde heller inte förmå mig att ifrågasätta det inför henne – det var ju ett svenskt stort sjukhus och de måste ju ändå veta vad som är rätt??! 🙁