Bakgrund

Jag hade testat allt möjligt för att först och främst minska i vikt – hälsa var prioritet två. Senare i livet började jag förstå och inse hur socker var den största boven i mittvliv. Men inte bara rent socker, utan även det dolda sockret. Jag heter Monique le Roux Svalberg och och är författare till ett flertal böcker inom kost och hälsa. Jag är 47 år och har kämpat med övervikt sedan barnsben. Jag har varit “det tjocka barnet och tonåringen” och gick med i viktväktarna för första gången som tolvåring.

Jag är förskollärare, Montessorilärare, förskolechef, NLP (Neuro linguistic programming) terapeut, licenserad kostrådgivare, författare och förälder. Jag har jobbat med barn sedan 1993 och driver en fristående förskola där vår kostpolicy är en mycket viktig del av barnens vardag. Jag har länge sett hur barn påverkas av det de äter, och inte minst hur en hel barngrupp kan påverkas av kosten. Jag har själv varit ett överviktigt barn och tonåring.

Visste du att det finns socker i skinka, ketchup och vissa kryddblandningar? Och att de kolhydrater som finns i mjöl ger samma effekt i kroppen som socker? Jag minskade 40 kilo genom att jag satte mig in i hur kroppen fungerar utifrån vad jag stoppar i mig. Jag fick ett helt nytt liv – efter ett liv av kamp, sötsug, sockerberoende och ångest på grund av min övervikt. Idag är jag hälsosam, normalviktig och har fantastiska bra värden. Jag är piggare än vad jag någonsin varit, jag orkar leva, jag orkar röra på mig – jag har energi. Jag är frisk. Och jag kan handla kläder på den ‘vanliga’ avdelningen i butiker.

Redan som liten hade jag ett begär för sötsaker och ett ständigt sötsug. Mitt sockerberoende började innan jag kunde prata, alltså som väldigt liten. Jag minns hur jag alltid velat ha söta saker att äta. Jag kunde äta hur mycket sött som helst, behovet tog aldrig slut och jag blev aldrig nöjd – tills det jag åt tog slut. Jag minns hur jag som barn smög upp på nätterna för att kolla igenom skafferiet, eller smyga via köket till badrummet när jag och mina föräldrar och syskon tittade på TV tillsammans. Jag sökte av köket för att äta vad som helst som var sött. Allt från florsocker, kakor, godis, torkade bär till digestivekex, fruktyoghurt (i brist på annat) eller kakdekorationer. Jag smög med mig detta på toa där jag snabbt åt upp utan att någon annan skulle se.

Själv led jag inte av kraftig fetma som barn, men jag var alltid “mullig” som övriga brukade säga. När läkare eller skolsköterska pratade om mig så var det alltid i tron att det mulliga skulle ju ändå växa bort med åren. Det växte inte bort, det bara ökade och växte på mig istället. Jag skulle även lära mig att äta mindre och röra på mig mera och mina föräldrar fick rådet att skriva in mig på viktväktarna när jag var 12 år gammal.

Min mat fick bli fettfri och i begränsade mängder. Jag skulle äta och dricka lättprodukter och äta mycket frukt, även juice ansågs vara ett hälsosamt alternativ. Jag bara ökade i vikt. Som tonåring var det en kamp att hitta snygga kläder som passade och stövlar fick jag undvika, för de gick inte över mina vader. Jag tyckte skolgympan var pest och jag skämdes för min kropp.

Mina föräldrar var uppgivna, de gjorde så gott de kunde utifrån det de kunde då, och utifrån läkarråd som rådde. Jag blev peppad av pappa att jag skulle få en tia för varje kilo jag minskade i vikt. Mina föräldrar tjatade att jag skulle låta bli att äta det söta, ändå köpte de till mig när jag tjatade. Jag fick konstant höra att jag behövde gå ner i vikt – samtidigt visste ingen egentligen HUR jag skulle minska i vikt, utan det blev ett ansvar som ingen tog utan det förväntades att jag skulle själv på något vis fixa detta och ta ett eget ansvar. Jag hade ingen aning om hur kroppen fungerade. Jag tränade även då, jag älskade att dansa och dansade 3-4 ggr i veckan, men det hjälpte inte min viktminskning. Samtidigt åt jag hälsosamt emellanåt, dvs mycket frukt, juice och fettsnålt. Inget hjälpte.

Efter gymnasiet flyttade jag till London, där mina kilon ökade. Jag skaffade så småningom barn och 3 graviditeter gjorde inte mig någon tjänst på vågen. Vikten “kröp” upp över den magiska eller mest mardrömska gränsen, tresiffrigt. Ingenting var roligt. Småbarn hade jag och orken och energin hos mig tog snabbt slut. Jag övervägde att göra gastric bypass-operation för att på ett onaturligt medicinskt sätt kunna gå ner i vikt. Jag var desperat och beredd att göra vad som helst. Jag hade ätit gräs om någon sa att jag skulle bli smal av det!

När jag var 35 ändrade jag kostvanor, efter ett liv av olika bantningskurer och misslyckanden. Jag lärde mig

om beroende, och framförallt sockerberoende och om hur kroppen reagerade på det jag åt. Jag insåg hur

känslig, överkänslig, jag var för vissa livsmedel – mera än andra livsmedel. Utifrån mina koständringar försvann mitt sötsug, vilket var något helt fantastiskt. Utan sötsug, inget småätande! Jag slutade rycka i

kylskåpsdörren och skafferiet och jag kände en inre motivation som jag aldrig tidigare upplevt. För första gången i mitt liv kunde jag säga “nej tack” till sånt jag tidigare inte kunde motstå. Och det var enkelt. Jag visste att denna gången skulle jag lyckas, och må gott under tiden. Jag hittade en hållbar livsstil som medförde viktminskning och ökad välmående och hälsa på köpet samt att kunde äta mig mätt.

Med det sagt så måste jag ändå jobba med mitt välmående och vikten ständigt. Kampen mot övervikt finns där, men idag kan jag hantera den. Jag kan inte släppa på allt och återgå till hur jag åt innan, då går jag upp i vikt. Min omgivning är medvetna om hur jag behöver ha det och hur jag äter, de respekterar mig i mina val, vilket är viktigt. Jag har en kropp som är sockerberoende, det är inget som försvinner, utan det är något jag är medveten om och behöver leva med. Mitt liv blev helt förändrad när jag blev av med alla extra kilon och jag ska inte låta choklad, godis eller annat som jag inte tål förstöra mitt liv. Mitt liv idag är det bästa jag har, jag vill förbli frisk och pigg och orka både med barn, arbete och fritidsaktiviteter. Jag äter för att leva livet.

Eftersom jag själv har haft problem med vikten och övervikt så kan jag förstå andra, relatera till hur de har det och hjälpa dem lyckas. Idag hjälper jag barn och vuxna med övervikt och föräldrar till överviktiga barn med anpassade kostplaner för viktminskning och ökad hälsa. Det handlar inte om att äta mindre och röra på sig mera. Det handlar om att äta rätt saker och bemöta det beroende som oftast finns i grunden, samt att undvika höga och svängande blodsockerkurvor. Att säga till ett hungrigt barn att den inte får äta mera under en måltid är för mig barnmisshandel. Det är bättre att barn äter den maten som mättar bra och som tar bort sötsug än att de ska gå hungriga och småäta under dagen.

Jag ser varje dag som en ny utmaning. Det gäller att våga ändra vanor som man har haft hela livet. Det kräver mycket, både tankemässigt och även när det kommer till kunskap och planering.Jag är så, så, så otroligt lycklig av att vara smal! Jag är även otroligt tacksam för allt som kosten har fört med sig!

Har man problem med vikten så kommer man troligen att ha det genom hela livet, tyvärr. Vi som en gång har varit mycket överviktiga har lätt att gå upp i vikt igen. Därför innebär LCHF kost en förändring som gäller livet ut. Har man däremot inte problem med vikten så medför LCHF ändå vinster för hälsan. LCHF passar alla! Det är naturlig mat som människan har ätit sedan begynnelsen utan att drabbas av välfärdssjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, cancer. Alla, oavsett form och vikt vinner hälsomässigt på att äta naturlig mat.

INFORUTA

Monique

Född: Början på 70 talet, 71!

Gillar: Sommar och att åka ut med båten.

Favoritord: Serendipity.

Favoritplats: Vid havet.

Gör: Väldigt mycket, oftast.

Tycker: Att Barnkonventionen ska vara lag.

Djur: Vår Storpudel Caspian.

Dricker: Bubbelvatten med äppelcidervinäger.

Tränar: Dans, promenader, yoga.

Favoritplagg: Min långa vinterkappa som går ner till marken.

Barn: Är framtiden!