En liten sån stund
Kategori: 
Tänk så glad man kan bli att få ha sin 9 åring i knä, om än för bara en liten kort stund! 🙂 Uppe med tuppen och ser på julkalendern om morgnarna… Till frukost brukar hon äta köttrikkorv, måste erkänna att mina barn har tröttnat på ägg…
Vi pratade om jul och julklappar, och önskelistan lyder: Jag behöver ju inget, jo kanske en ridhjälm!
Till helgen får det bli julshopping då… <3
Etiketter:Barn & Kost, LCHF
Min yngsta dotter var nog över 20 innan hon slutade komma o sätta sig i knät:-)
Jag avskaffade önskelistor rätt tidigt. Som ensamstående med taskig ekonomi kunde jag ändå inte uppfylla deras önskningar. Istället blev det en riktig överraskning når paketen öppnades och de blev lika glada ändå.
Ja man kan ge bort en get ,plantera träd m.m.
Ja, det är ett fenomen (och ett problem för oss vuxna som vill ge) bland barn nuförtiden! De önskar sig inget. De säger att de har allt. Vilket väl också är sant. Inte var det så när jag växte upp! Jag önskade mig alltid massor vad jag kommer ihåg. Ändå tror jag att de vill öppna julklappar och födelsedagspresenter när det väl är dags. Jag vet egentligen inte vad man ska göra. Ska man sluta med julklappar och födelsedagspresenter när de uppnår den åldern att de inte önskar sig något?
Både vad det gäller min egen son och alla våra syskonbarn som är yngre än sonen (inte de allra yngsta) har problem att komma på något de önskar sig. Jag brukar börja “tjata” på min son redan i oktober att han ska skriva ner när han kommer på något han skulle vilja ha. Bra att ha något att skicka runt när våra syskon och farmor börjar fråga efter önskelistor.
Helt klart ett välfärdsproblem! Kanske ska man föreslå för dem att ge till något välgörenhetsprojekt, som de får välja själva, i deras namn? Tror jag ska prova det nästa år.