Socker, sötning, stevia eller naturligt gott?
Kategori: Socker, Aspartam, Sukralos, Stevia, Xylitol – det är ju en djungel av sötma!
Den senaste är Stevia, vilket har sitt ursprung i en ört. Det ska vara ‘den bästa sötning’ men är det det?
Min son kom hem här om dagen med ketchup sötad med stevia. Bra alternativ tänkte jag, måste ju vara bättre än socker. Eller? Vad ska man tro?
Professor Göran Peterson på Chalmer kemi och biotekning har nyligen gjort en ny studie om sötningsmedel, den är nu publicerat. FINNS HÄR.
Studien kan rekommenderas att läsas om du tillhör de som använder sig av sötning, stevia och sukrin. Tyvärr inte så bra eller hälsosamt som tillverkarna vill att vi ska tro.
Flera minskar intaget av socker pga hälsoskär men samtidigt ökar risken för att sötningsmedel blir ersättningen. Sötningsmedel ger en liten ökad sötsug.
Citat ur studien:
“Socker efterliknas: En farlig trend är nu att högintensiva sötningsmedel blandas med fyllmedel som erytritol och maltodextrin för att efterlikna strösocker. Till farligt hög sötma läggs då riskabelt höga intag av sockeralkoholen erytritol eller den effektivt blodsockerhöjande söta glukospolymeren maltodextrin.
Steviolglykosider från Stevia
Steviolglykosider (E 960) är ett för Sverige helt nytt högintensivt sötningsmedel. De extraheras från blad av den sydamerikanska örten Stevia rebaudiana. Antalet steviasötade produkter ökar snabbt efter att medlet 2011 godkändes av EU.“
Prof. Göran beskriver vidare om Stevia..
“Extraherade extremt söta steviolglykosider är däremot ungefär lika lite naturliga som extraherat kokain och kan i värsta fall kanske bli en ännu större global hälsofara via diabetes och fetma.”
Idag finns det många intressenter bakom produkter sötad med stevia. Tom i Sveriga har ett företag tagir fram ‘Real Stevia’. Coca Cola vill oxå marknadsföra deras drycker med stevia, för att fånga upp och bevara människors beroende av sötma.
För att lätt kunna hitta i sötningsdjungeln så finns dessa E nummer:
- Aspartam E951
- Stevia E960
- Sukralos E955
- Erytritol E968
- Maltodextrin (används som bärare av starka sötningsmedle som stevia och aspartam. Maltodextrin höjer blodsocker maximalt ungefär som glukossirap och gör sötningsmedlet oseriöst enligt Prof. Göran).
Dessa (ovan) enligt Prof. Göran, ska man välja bort.
- Xylitol E967
Den (ovan) enligt Prof. Göran ska man tänka till innan man använder.
På hemsidan sund.nu kan vi också läsa om Stevia. Stevia marknadsförs som en ren och naturlig produkt. ICA har egna produkter sötat med stevia, men det är inte ren stevia utan steviolglykosider.
“Torkade gröna steviablad eller steviapulver finns att köpa men marknadsförs i Sverige inte som livsmedel utan för kosmetiskt bruk. De som ändå använt torkat pulver eller torkade blad tycker att smaken påminner svagt om anis eller lakrits och att den lämnar en bitter eftersmak.
För att göra produkten mer lockande smakmässigt har industrin raffinerat produkten i olika steg för att utvinna de söta ämnena, steviolglykosiderna.”
Den naturliga steviaörtens blad ger 30-40 gånger sötare smak än socker men steviglykosider (som finns att köpa) ger ca 300ggr mer söt smak än socker.
Dagens populära stevia produkter är inte så likt den ursprungliga örten. Den kemiska processen gör att det finns inte så mycket naturligt kvar.
|
Så i kort och gott! Mitt tips är, jag gör som jag lär – undvik allt sött! Vänj kroppen helt av med sötbehovet och strunta i att testa produkter som är sötade med sötningsalternativ. Om man ändå har fått bort sötsuget, varför riskera att få den tillbaka?
Livet är gott, naturligt!
Nu är det fredag! Ha en toppen dag alla!
xk3x0h
Bra och väldigt intressant o informativt, Jenny och Emilie!
Bra inlägg i debatten, gillar för övrigt din blogg mycket Monique. MEN jag tycker det är synd att ni inte kan föra en diskussion med personer som inte håller med om era åsikter till 100%. En person som Erik – som verkar väldigt vettig och håller en trevlig ton – förtjänar väl riktiga svar på sina frågeställningar, inte att bli avfärdad med barnsliga kommentarer. Jag tycker det är synd att så många LCHF-anhängare har den här “if you´re not with us you´re against us” attityden, och jag tror att det blir svårare för oss att sprida vårt budskap när vi uppfattas som rabiata sektmedlemmar. Det var bara det…:)
Funderar på lägga av helt med sötningsmedel faktiskt. Jag har kört erytritol + stevia (3 msk erytritol + 1/4 krm stevia) men börja misstänka ökat sötsug…
Jag försöker ändå värdera de olika alternaitvet inför framtiden eller inför fest. OM jag känner ett behov av söta något lite för andra eller framtida barn, och vill välja det minst “farliga”, vad bör jag då välja?
Vanligt socker? Raffinerat/Oraffinerat?
Honung?
Agavesirap?
Annan sirap? Glukossirap, fruktossirap…
Sötningsmedel (erytritol, stevia)
Och lönnsirap finns också.
Jag glömde nämna kokossocker.
Hej!
Jag har med intresse läst kommentarerna. Även om jag äter strikt LCHF, mår bra och inte kommer att förändra min kost så måste jag ändå ge Erik en poäng i det han säger, framförallt om hur vi globalt ska kunna leva enligt LCHF. Att forskningen inte är tillräckligt utbredd vet vi och exakt vilken påverkan LCHF har vet vi inte förrän om ett antal år men så har det alltid varit när det gäller forskning.
Man kan alltid resonera kring stenåldersmänniskor eller vad de åt men livet som de förde är så långt ifrån dagens liv att det inte är en bra grund att stå på. Samma sak gäller egentligen för kolhydrater och kanske framförallt spannmålsprodukter, när tallriksmodellen kom levde inte folk som idag. Dessutom är det ganska så klart att vi LCHF-anhängare ser nästan alltid bara ena sidan och de som inte är LCHF-anhängare ser andra, med andra ord blir det nästan alltid svart mot vitt.
Men, som sagt, hur vi globalt ska överleva endast på LCHF hade varit en intressant diskussion, inte för att vi kanske strävar dit hän utan mer för att ur ett rent teoretiskt perspektiv kunna se hur och om det hade varit möjligt.
För övrigt handlar, enligt mig, en diskussion eller debatt aldrig om att försöka övertyga den andre parten, utan mer om att belysa olika synvinklar så att båda parter därmed får mer kunskap och information ur båda perspektiven. Om man övertygar någon eller ej är fullständigt oväsentligt!
Erik: En av poängerna med att äta LCHF kan ibland vara att slippa sötsug, som ofta triggas igång av sådant som är sött, exempelvis frukt. För mig är det skälet betydligt viktigare än att äta “ursprungligt”, sådant hör nog mer paleorörelsen till. Inom paleo äter man också mer frukt och rotfrukter, med en större energimängd från kolhydrater än inom LCHF.
Vissa mår inte bra av en större mängd kolhydrater, jag hör till den skaran, och därför äter jag inte frukt. Bland annat av samma skäl äter jag heller inga mejeriprodukter, förutom smör. Jag väljer att äta sådant jag mår bra av och väljer bort sådant som inte funkar, och om du tycker att det är panikslaget och fånigt så får det väl vara så.
Tillåt mig ställa mig tveksam till alla påståenden som plötsligt ploppat upp här och där, folk som bestämt hävdar att deras magar “inte tål kolhydrater”. För ett par decennier minns jag hur folk lika bestämt hävdade att de “inte tålde fett”. Den stora förändringen är ju att ni börjat att äta medvetet, att ni inte stoppar i er chokladkakor och pommes frites lika aningslöst som förr. Men det betyder knappast att man måste undvika allt som innehåller kolhydrater eller är sött. Allt är så himla antingen eller hela tiden, antingen äter man “Coca Cola-indränkta ostbågar med lösgodis i” eller så äter man en “fräsch köttbit med hemmagjord bea och en broccolibit”. Det finns inget sunt förnuft, inga gyllene medelvägar längre. Nåja, det gäller väl den mesta debatten idag… Bekvämt och bra.
Jag försöker använda mitt sunda förnuft Erik. Varje dag. I alla sammanhang, även när det gäller kosten. Själv har jag artros i släkten på mammas sida. Därför försöker jag äta på ett sätt som gör att jag kanske slipper samma problem som mamma och mormor. Därför har jag läst på och gör vad jag kan för att hålla mig frisk. Jag märker också att jag mår bättre när jag inte äter kolhydrater. Jag är också piggare och träningen går bättre. Förstår ändå att du ställer dig tveksam till det. Det hade jag också gjort för några år sedan och utan att ha provat hade jag nog säkert resonerat precis som du. Men kom ihåg – du får äta precis vad du vill utan att någon här stör sig på det. Det kanske är en gyllene medelväg som gör dig glad också.
Jag tror inte det är någon ide att diskutera med Erik, Katarina! 🙂
Ingen idé..? Varför då? Vill ni vara oemotsagda? Får man inte kritisera denna egendomliga kosthållning som beskrivs som mänsklighetens räddning men som är helt verklighetsfrånvänd och orealistisk, särskilt i global skala? Som, vad ni än säger, inte har någon långtidsforskning att luta sig mot. Ja, det finns visst en och annan som träder fram och vittnar om att hen minsann ätit LCHF i flera år eller decennier, “långt innan det blev en trend”. Men vi vet ingenting om hur sådan kost fungerar på längre sikt i stora befolkningsgrupper, det visar sig om några år.
Jag läser på din blogg och andra liknande bloggar ibland för att jag fascineras av er rörelse. Jag läser ofta bloggar vars värderingar eller idéer jag inte delar. Det kanske ni också borde göra ibland..? Det kan vara vettigt att blicka bortom smörpaketet och MBD-oljeflaskan då och då.
För du kommer inte att ändra dig, och inte jag (vi) heller. Jag ska inte försöka övertyga dig om någonting. Uppskattar samma inställning tillbaka. Ifrågasätt gärna men jag lägger inte energi på dina kommentarer. Och du kommer inte påverka min inställning oavsett vilken åsikt du har. 🙂
Din blogg lockar visst alla Monique, även personer som är helt emot allt vad lågkolhydrats mat heter..:) Interessant!
Ja tydligen… ibland! 🙂
Tack för bra svar Katarina! 🙂
Läser bland kommentarerna: “Smakade en tugga av ett äpple häromdan för att se om det var moget (ska plocka till svärföräldrarna). Det var jättesött, så jag spottade ut.”… Allvarligt talat… Ni pratar om hur hälsosamt och ursprungligt och naturligt ni äter. Och ändå är det bara massa processade mejerivaror av olika slag, märkliga MBD-oljor (eller vad det nu heter som bloggförfattaren bälgar i sig), ketonmätningar och dylikt ni hänger er åt. Jag förstår verkligen tanken att undvika massa vitt mjöl och vitt socker, men att panikslaget undvika ett sabla ÄPPLE på grund av “det är så sött och så mycket kolhydrater i” låter ju bara för fånigt… Seriöst, hade ni nu varit stenåldersmänniskor så hade ni glatt mumsat i er av äpplen och annat sött från naturens skafferi. Och sugit mjölk från någon vildkossas spene bara ni fått chansen, utan att först förädla den till grädde, smör eller creme fraiche! Vi människor är faktiskt rätt så OPPORTUNISTISKA ätare. Jag VET att ni hänvisar till diverse eskimåer som helt naturligt befunnit sig i ketos och ätit i sig sälspäck utan några som helst grönsaker och hur fint det har funkat, men vad ska man säga om det… De är kanske inte den mest framstående och utvecklade kulturen heller, mest att de hållit sig i liv i sin hårda arktiska miljö.
Jag kan förstå att folk (du) reagerar.
Tittar vi tillbaka till stenålderns så var frukten inte i närheten av vad den är idag, och man fångade inte in en sabeltandad tiger eller annat djur för att mjölka. 🙂
Alla är olika känsliga, och upplever man att äpplet är alldeles för sött så gör man det. Klarar du av att äta frukt osv så är ju det toppen och tur för dig verkligen. Lyckliglottad – så ser jag det! 🙂
Du menar att dagens frukt är så förädlad och “onaturlig”. Men då är väl förädlade mejerivaror minst lika onaturliga, om än inte mer? Och någonstans tusentals år sedan började ju människan först mjölka kornas föregångare, det är inget man upptäckte på 1800-talet eller så. För tusentals år sedan började människan även att bruka jorden och in kom odlade rotfrukter och spannmål. Och någonstans där hävdar ni alltså att allt gick åt pipan, vi började äta “fel” mat som vi inte är “anpassade” för..? Och samtidigt är det just under dessa årtusenden som mänskligheten utvecklats som mest och kulturer växt fram, men ändå drömmer ni er tillbaks till stenålderskost, om än med feta mejeriinslag..? Förlåt mig, men it doesn’t make sense to me.
Om frukten? Ja.
Men du har även rätt i det om mejerier… De fanns inte med under stenåldern, så vill man äta stenålderskost/Paleo så är det lchf utan mejerier… typ!
Spannmål har odlats den senaste 10 000 åren, i norden de senaste 4000…
Ja, precis. Och när skedde den absolut mest betydelsefulla utvecklingen i mänsklighetens historia? Just under dessa årtusenden efter att vi lärde oss att bruka jorden. Spannmål har varit otvivelaktigt helt avgörande för den utvecklingen. Att plötsligt börja prata om ett “paradigmskifte”, att hävda att vi ätit fel i alla årtusenden, att vi inte är skapta för spannmål eller kolhydratrika livsmedel är ju befängt! Dessutom har jag fortfarande inte förstått hur man rent konkret och ekologiskt skulle kunna ordna den globala kosthållningen om nu LCHF är det som alla borde äta. Det är så stora ord, så tvärsäkra påstående hela tiden. Problemet är snarare att folk äter för mycket, att de äter billig processad färdigmat – inte att maten per definition innehåller kolhydrater.
Du kanske ska läsa andras bloggar, då denna handlar om LCHF, verkar inte vara något för dig.
Hej! Jag undrar om man inte är socker känslig och inte behöver gå ner i vikt då måste väl ändå naturligt socker eller honung, biologiskt såklart vara det bästa alternativet? Alltså istället för alla sötningsmedel? Med vänlig hälsning, Mia
Det tror jag med! 🙂
Min last i den ‘söta’ djungeln är honungen. Jag har en nära vän som är biodlare och jättenoga med framställningen av honungen, ska vara så naturligt som möjligt enligt honom.
Jag har ett ‘mellanmål’ som jag använt mig av varma sommardagar istället för glass, mest för ungarnas skull; Ett par rejäla klickar turkisk youghurt i en dessertskål, strör över lite pinjenötter och sedan ringlar den rumsvarma honungen över…lite grann, mer behövs inte. Detta har gått hem totalt hos mina barn, tom hos mannen som är lite skeptiker, emellanåt, av sig =)
Låter ju jättegott… För sött för mig men bra alternativ till barnen istället för glass, tycker jag med!
Jag använder mig väldigt sällan av sötningsmedel. Sukrin någon enstaka gång när jag bakat (vilket händer 2 ggr om året, typ). Senaste köpet var en flaska fun light i ren nyfikenhet; alla har snackat om kvarg och fun light…. Var sådär gott … ;D
Jag ska köpa honung. Det känns bättre. Jag ska leta efter icke-varmslungad honung. WOP!
🙂 Inte lätt med alla alternativen… Enklast utan sött och mest naturligt, eller hur!? 🙂
Du har absolut en poäng om att undvika sött helt. Men den där publikationen lämnade mycket att önska tyvärr.
Icke underbyggda slutsatser om de olika sorterna eller motiverade med delvis logiska vurpor.
Resonerandet varför xylitol (som är blodsockerhöjande) skulle vara ett bättre val än erytriol (som inte är blodsockerhöjande) känns inte hållbart i stora delar. Eller vill han varna för glycerol? Att sedan blanda in att det blir för sött för att det finns varor som blandas med stevia och skylla det på erytriolen blir ju minst sagt knäppt. Att först skylla på att det blir för stor mängd erytriol (för att det inte är lika sött som socker) men sedan på att det blir för sött och därmed är problemet om man blandar i stevia vilket gör att mängden som behövs för en viss sötma minskar.
Han verkar helt ha missat doseringsfrågan här, känns som att argumenten delvis verkar utgå från någon idé att man doserar samma oavsett söthet, vilket ju ingen normal människa gör. Det blir en rejäl hopblandning av både äpplen, päron och apelsiner.
Det är absolut inte bra att hela tiden äta en massa sött oavsett var det kommer från och alla sötningsmedel har fördelar och nackdelar, men den där sammanställningen skulle jag inte basera mitt val på.
Men några korta kommentarer om de sorter som nämns:
*koncentrerat stevia doseras i mycket mycket små mängder annars smakar det illa – går inte att argumentera för att det blir för sött utifrån det (däremot naturligheten som du gör ovan)
*xylitol är bra för tänderna javisst, men det är även blodsockerhöjande även om det har lågt GI (och inte alls lika illa som t ex maltitol). Laxerande som majoriteten av sockeralkoholerna (inte alla som skrivs). Bör förvaras mycket säkert om man har hund, akut giftigt för hundar.
*erytriol har till skillnad från andra sockeralkoholer inte en blodsockerhöjande verkan (eller ja mikroskopisk så liten man kan säga inte alls) och till skillnad även här inte en laxerande verkan tillskillnad från ovan.
Att kalla erytriol ett fyllnadsmedel och jämföra med maltodextrin blir närmast löjligt. Erytriol står för majoriteten av sötningen i en produkt som t ex Ica’s Stevia strö – så att den ens får kallas “Stevia” är extremt konstigt och vilseledande. Det är en erytriol produkt (som t ex sukrin) med en extra tillsats av stevia så det inte längre är något mindre sötare än socker och balanserar bismakerna av båda lite. De produkter som har maltodextrin är ett annat läge helt, att jämföra de båda på det här viset är minst sagt dumt, maltodextrin är inte särskilt sött utan just ett bulkmedel (och jättesnabb kolhydrat) men mycket mycket lätt, vilket är vad som nyttjats i alla tidigare strösötningsmedel, du doserar som socker i volym men inte i vikt, det blir några få gram. Allt från smaklös till något söt i sig själv – alltså en stor skillnad på blandningen.
Honung må vara naturligt (eller väldigt processat beroende på vad man köper) men har problemet med att den oftast innehåller högre andel fruktos än vanligt socker (som har 50/50), tydligen ju mörkare och mer lättflytande desto större andel fruktos och sämre hälsomässigt. Stora mängder fruktos är rejält illa för lever och de blodfetter som faktiskt kan vara problematiska hälsomässigt. Av samma anledning bör man hålla sig långt långt från så kallad agavesirap som är nästan ren fruktos, eller vara mycket sparsam. Det är alltför lätt att lura sig med “naturligt” här.
Bra skrivet!
Håller med om att mycket utelämnas. Sötningsmedel blandas inte med varandra för att uppnå högre sötma, de blandas för att komma närmare sockrets sötma och få bort bismaker. Rena sötningsmedel doseras avsevärt lägre eftersom de är flera hundra gånger sötare. Erytritol + Stevia är ett exempel på ett sötningsmedel som är mindre sött än socker (erytritol) och ett sötningsmedel som är flera hundra gånger sötare än socker (stevia). Det blir förstås missvisande att kalla en sådan blandning, men erytritol som största ingrediens för steviasocker…
Däremot får jag nog hålla med om att sötningsmedel inte känns allt för naturligt och bra att eftersträva. Att ersätta allt socker med sötningsmedel känns liksom inte optimalt. Jag anser att allt inte ska sötas. Ok, choklad och glass osv. kan jag acceptera. Men varför mat? Sen är jag inte så glad i söta drycker eftersom det konsumeras i så stora mängder. Choklad och glass (smågodis tänker jag inte ens kommentera) äts i betydligt mindre mängder så det känns som de uppfyller sin funktion som “lördagsgott”.
Kan tycka det är lite konstigt att xylitol är gul men inte erytritol, även om xylitol då är bra för tänder så är blodsockerhöjande tillräckligt för inte rekommenderas. Speciellt eftersom det är just diabetiker som väljer sötningsmedel (med undantag för inom LCHF där även icke diabetiker väljer sötningsmedel). Att eryritol inte är laxerande är jag dock kritisk mot. Det skrivs överallt MEN jag upplever faktiskt själv att det är laxerande och då doserat jag små mängder. Kanske unikt för mig?
Hur som helst, desto mer jag tänker på det ju mer kritisk blir jag. Sötningsmedel känns inte rätt. Tänker inte så mycket på mig själv men framtida barn. Kommer jag vid de enstaka tillfällen de får äta choklad och glass välja det med sötningsmedel i? Jag kan ju inte utgå ifrån att de ens kommer att ha problem med vikt eller dylikt (speciellt inte om jag redan från födseln ger de riktig mat!). Känns nog bättre med lite rå honung istället. Honung är sötare än socker så det kräver mindre och verkar även något (marginellt) bättre än vanligt socker oavsett om det är oraffinerat. Honung kan ju köpas lokalt också. Bra för miljön.
*med erytritol som största ingrediens
Wow! Tack för allt du skrev! 🙂 Intressant verkligen.
Funderar oxå på varför xylitol skulle vara ett bättre val än erytriol?
Stort tack för din input!
Jag tycker om och använder både stevia, xylitol och erytritol. Erytritol och stevia ger en söt smak men inget annat, vilket kan leda till att vissa känner av ökat sötsug. De ger inget negativt till kroppen men ger inte något positivt till kroppen heller. Xylitol däremot kan användas som en långsam energikälla utan behov av insulin. Många diabetesläkare runt om i världen rekommenderar därför diabetiker att använda just xylitol framför alla andra sötningsmedel, men i Sverige är det inte många läkare som känner till det tyvärr även om det kommer från vårt grannland Finland. Vissa atleter på lågkolhydratskost använder xylitol för att få mer ork under träningen utan att sabba ketosen. Xylitol har även visat sig stabilisera insulinnivåerna i kroppen, minska sötsug & hunger, samt är basbildande i kroppen. Xylitol motverkar ju även karies (vid regelbunden användning) och våra kroppar producerar upp till 15 g xylitol i matsmältningen varje dag så det är något våra kroppar är vana vid. Det stämmer att det är laxerande i stor mängd men det är den näst minst laxerande sockeralkoholen efter erytritol och jag har själv aldrig fått problem av xylitol och då får jag snabbt problem av sorbitol och andra sockeralkoholer. Jag vill personligen använda xylitol regelbundet på grund av alla hälsofördelar, att det sedan smakar som socker och är lätt att baka med är bara ett plus enligt mig! Jag brukar använda en blandning av xylitol & stevia när jag bakar. En bra sida med mer info är http://www.xylitol.se (på svenska) eller http://www.xylitol.org (på engelska). Däremot tycker jag det var väldigt konstigt att “Professor Göran Peterson” totalt dissar erytritol. Det är absolut inget fel med det och det är extremt stor skillnad mellan det och maltodextrin, går ju inte ens att jämföra!! Men jag föredrar xylitol pga att det även ger så mycket positivt till kroppen, smakar mycket bättre och är sötare så man behöver inte använda lika mycket 🙂
Bra information, men om man nu vill ha lite sötning och klarar av detta utan att skapa ett socker sug är xylitol (utan blnadning av andra sötningsmedel) det man ska välja. Dessutom försöker jag förstå skillnaden mellan det bruna stevia pulvret (stevia powder) och stevia extract, nån som vet.
Jag tror inte xylitol är bra heller, men enligt Prof. Göran så är det ett ‘bättre’ alternativ.
Honung annars tror jag är det mest naturliga… Men det påverkar blodsockret. Så man får göra ett val, tyvärr. Kemiskt och lägre blodsocker eller naturlgt och högre blodsocker.
Inte är det lätt inte! 🙁
Mycket bra slutkläm! Jag håller med dig till 100%! Du har inspirerat mig mycket till just det, att välja bort allt sött och bli AV med sötsuget en gång för alla!
Och de gångerna jag ätit något litet sött så har jag reagerat precis som du gjorde på marzipanrosorna. Sötsuget slog till med full kraft och jag insåg att det INTE är värt det att hålla det där jobbiga sötsuget levande genom att äta sött då och då – oavsett om det är sötat med socker eller något annat.
Har lärt mig att uppskatta nya smaker och gillar dem dessutom mycket bättre!
Tack! Håller helt med! 🙂
Det är verkligen synd att alla som tillverkar sötningsmedel nu hakar på steviatrenden.
Vi åt middag hos min svåger och svägerska nyligen. Svägerskan har gjort GBP, höll på att dö på kuppen, gick ner i vikt och har nu gått upp igen.
Till efterrätten, som var jordgubbar och vispad grädde, tog hon fram Canderel strö med stevia. Hon öste jättemycket sötningsmedel på jordgubbarna och sa: “Man måste ju ta mer av det här eftersom det inte smakar nåt.” Konstigt att hon går upp i vikt…;)
http://www.canderel.se/stevia/products_pulver.html
Maltodextrin och stevia… 94 kolhydrater!!! Men inga kalorier, tänk så fiffigt.
Vi undviker LCHF-bakning (förutom dina goda frökex!) och sötningsmedel . Om vi äter en efterrätt nån enstaka gång så tycker jag att grädden och bären är jättesöta i sig! Smakade en tugga av ett äpple häromdan för att se om det var moget (ska plocka till svärföräldrarna). Det var jättesött, så jag spottade ut.
Maltodextrin är inte bra! Finns med i så mycket. Och de flesta vet inte ens om att det är rena kolhydrater! Usch….
Undviker också bakning… Men gör ibland efterrätter på bär så som bärmousse… Jättegott och inte för sött. Gör även en chokladmousse med mörk choklad, i undantagsfall (för gott för min del egentligen).
Vi själva äter ju inte sött, men är det något som andra ska äta och inte är sötat med bär så kan det hända att vi använder lite honung i stället. Är ju en ren naturprodukt som lär innehålla en del nyttigheter också.
Jag har bakat en del på LCHF vis tidigare och då har jag använt både Sukrin och sedan Stevia, men jag har ändrat mig där. Det känns inte bra med dessa sötningsmedel!
Jag har också honung hemma till barnen om det är något som absolut måste sötas. Håller helt med dig! 🙂
Honung är en blandning av två monosackarider, glukos och fruktos, samt vatten.
Strösocker (sackaros) är en disackarid, en glukos sitter ihop med en fruktos. Redan i munnen börjar sackaros brytas isär av amylas, glukos och fruktos släpps fria, detta fortsätter sedan nere i tarmen. Alltså, ingen som helst skillnad mellan vitt strösocker och honung mer än att honung går snabbare ut i blodet dvs påverkar blodsockerhalten snabbare o ger ett snabbare insulinpåslag. Alltså är honung farligare för sockerbalansen än strösocker. Detta gäller också för all frukt o bär som innehåller glukos och fruktos. Allt svammel om nyttigheten hos honung och frukt kontra strösocker är osanning. Läs gärna igenom årskurs 8:as Biologi om matsmältning samt lite Kemi om sockerarter, också åk 8:a i grundskolan så förstår ni hur många lögner som “hälsokosten” presenterar. Hälsokost är en marknad som omsätter miljarder i Sverige. Tyvärr.
För att ha maximalt med honungens nyttighet kvar är det lämpligt att köpa sin honung hos sin biodlare, så man vet att den inte är värmd vid omlagringar och annat.
honungen tål inte mer än 45graders värmning
Tack för tipsen! Viste inte att det inte kunde värmas upp. Så då är det ju inte bra i te (som mina barn får vid ont i halsen)?
Låt teet svalna litet innan du rör ner honungen, så har du mer nyttigheter kvar. Man kan ju ändå inte dricka teet när det är skållhett. Rör ner honungen när det blivit drickvarmt.
Oki! Tackar…