Gallsten och LCHF

Jag hade vid 55 års ålder aldrig känt av gallan. Jag hade ätit en kolhydratrik och relativt fettfattig kost och var överviktig (ca 15 kg). Med hjälp av pulverdiet gick jag ner 10 kg och de sista 5 gick jag ner med hjälp av GI- liknande kost med 1 msk oljerik dressing till lunch och likadant till middagens sallad. När jag började med GI-kosten o oljedressingen fick jag allt svårare gallbesvär. Till slut gick jag ingenstans utan morfin i bakfickan. Ultraljud visade en gallblåsa fylld med stenar. Jag fortsatta dock med dieten och gallstensanfallen och operationen dröjde (bl.a. pga sköterskestrejken). Till slut fick jag bukspottkörtelinflammation pga stopp i gallgångarna och opererades akut. På det korta utskrivningssamtalet sa läkaren att gallblåsan var helt tom på stenar när de tog ut den!!!???? Onödig operation???Jag var för medtagen för att ställa några frågor men har naturligtvis i efterhand undrat mycket över kost och gallbesvär. Nu äter jag LCHF och har inga gallbesvär även om det ibland är mkt ägg och grädde. Men när jag åt en hostmedicin nyligen där man kunde få gallbesvär som biverkan då fick jag det.

Precis som du, hade jag gallstensanfall tidigare. När jag började med LCHF fick jag flera , täta anfall men jag fortsatte i alla fall med den nya kosten. Det var svårt att hitta någon information om omläggningen av kosten kunde ha de här effekterna. Efter några oroliga dagar blev det alldeles lugnt i gallan och har varit så sen dess. Jag tror det är precis så som du skriver, att det har blivit mer aktivitet i organen vilket är positivt.

Vi har gallbesvär i släkten och jag fick besvär redan i tidiga tonåren. När jag först hörde talas om LCHF (2006 el 2007) utgick jag ifrån att det inte var något för mig - jag hade ju ätit "fettfritt" hela mitt vuxna liv! När jag 2008, efter många års värk i hela kroppen, fick diagnosen fibromyalgi och började läsa om diagnosen på nätet hittade jag dock många berättelser om personer som m h a LCHF kost lyckats få en smärtlindring som inga värktabletter kan ge. Uppmuntrad av ett uttalande av Annika D att man kan träna upp kroppens förmåga att tåla fett började jag så med LCHF. Jag mådde FRUKTANSVÄRT illa och blev först tvungen att ge upp. Även vid andra försöket hände samma sak. Men när jag en tredje gång succesivt ökade fettmängden i kosten gick det bra! Nu är jag inne på 5:e året med LCHF och har inte haft ett enda gallanfall under denna tid! Men är fortfarande fascinerad över att jag nu kan äta fettrik kost som tidigare aldrig kunde komma på fråga. Så länge jag minimerar mängden kolhydrater verkar fett inte vara något problem för mig längre!

Tillägg till ovanstående: under mitt "fettfria" liv åt jag självklart stora mängder kolhydrater - för att bli mätt trots den extremt låga andelen fett. Åt främst "långsamma kolhydrater" - alltså inte vad som traditionellt brukat kallas "skräpmat". Men min kropp mår bevisligen SÅ mycket bättre när den får naturligt fett och slipper både socker och stärkelse!

Jag opererade under min kolhydratsrika del av mitt liv bort gallblåsan pga fruktansvärda problem med gallsten. Kände av gallan även efter operationen men fick iallafall inga anfall.
Sedan jag började med LCHF för ett år sedan har jag inte haft några känningar alls :)

Jag hade känt av gallan ibland innan jag började med LCHF för ungefär 1 1/2 år sedan. Förmodligen hade jag jo-jo-bantat mig till stenarna. Vid försommarens första grillfest fick jag ett jätteanfall, fick via VC en remiss till ultraljud där man såg tre bamse-stenar vid blåsans utgång. Remiss till kirurgen som sade oj, oj och så sattes jag upp för operation. Jag hade småont hela tiden men allt grillat och rökt, fet fisk, grädde, ost, paprika och gurka var en biljett till att stenarna täppte till gallgången totalt. Jag blev en social katastrof under sommarens fester eftersom jag nästan inte kunde äta något... men vitt vin gick bra som tur var. Operationen gjordes polikliniskt och genom titthålsteknik på Arvika sjukhus (Tack, ni var underbara). Jag kom dit på morgonen och min man hämtade mig på kvällen. Jag var sjukskriven i fem arbetsdagar, gjorde mitt första spinningpass efter två veckor och började äta som en vanlig LCHF:are succesivt. Nu mår jag jättebra och har inga besvär alls! Min teori (min och min...jag är sjuksköterska) är att eftersom stenarna kan vara allt ifrån smågrus till bamsingar (som mina) så kan det se lite olika ut. Har du små stenar så kan de under svåra smärtor klämma sig ut genom gången och gör så. Bra, då blir du av med stenarna (även om det gjort ont) och eftersom du äter LCHF-kost finns ett ständigt flöde av galla och inga nya stenar bildas. Men om du har bamsestenar som jag hade, så täpper de till gången totalt och kan absolut inte ta sig ut och ger mycket plågsam smärta. Då måste man ta bort stenarna och blåsan, som jag gjorde, gallflöde har man ändå direkt från gallgångarna till tarmen. En del kan få besvär efter att ha opererat bort gallblåsan, men det fick inte jag och det beror på att jag är frisk och kry i övrigt, hade gått ned 18 kg med LCHF och var i god kondition.That's my story.

Tror att kombinationen kolhydrater och för mycket fett ger alla dessa välfärdssjukdomar. Kroppen vet inte om den ska svara på fettet eller kolhydraterna! Kroppen mår bättre av att förvandla fetterna till bra glukos än kolhydraterna, men kombinerar man blir det inte bra!

Jag har PRECIS samma erfarenheter som du har. Gallbesvär vid fettsnål diet och efter start av LCHF-kost, inga gallstensbesvär ALLS. Visst är det härligt :-)
// Kikki

Hejsan!
Jag har aldrig tidigare lidit av gallstensanfall, men sedan en tid tillbaka har jag ätit lchf-kost. Då började jag få problem. Efter vissa måltider fick jag fruktansvärda anfall som höll i sig uppåt en timma, då jag kallsvettades mådde illa men kunde inte kräkas el gå på toaletten och göra nr 2. Jag gick till husläkaren som sa att jag hade magkatarr, skrev ut tabletter. Men det bara kommer tillbaka så fort jag börjar äta fet mat igen. Läkarn härjade om gastroskopi före magröntgen och tjatade om tallriksmodellen osv osv. Så där fick jag ingen direkt hjälp.
HAr du något tips på hur jag kan göra för att fortsätta med lchf? De två första veckorna var de bästa magveckorna i mitt vuxna liv.
Om jag inte äter enligt lchf blir jag uppblåst och hungrig.
Hoppas du har tid att svara :)
MVH Anette

Jag hade vidriga problem i början. Blev orolig men läste vad Andreas skrivit (http://www.kostdoktorn.se/?s=gallsten#galla) och insåg att det ju var rätt naturligt att det blev liv i luckan. Problemen gick över ganska tvärt efter ett tag (för mig kanske ett år med inte allt för täta anfall) och när jag var på ultraljud av buken efter en operation (inte gallrelaterad) jag gjorde i våras kunde läkaren konstatera att mina gallstenar vandrat vidare, gått bort, försvunnit... Numer har jag inga problem över huvud taget.

Det blir väl som så att man liksom flödar ett system som varit stillastående så vill restprodukter ut. Ingen avancerad ekvation egentligen ;)

Fick mitt första gallstens-anfall i tidig tonår. Tur att min mamma haft likadant för jag blev ju inte direkt trodd i skolan och bland vänner (unga har inte sådant, det är bara äldre som har)
Besvären fullkomligt exploderade när jag började med viktväktarna, har aldrig haft så många och så svåra anfall som då.
Har sen övergången till lågkolhydratskost (äter inte alltid strikt LCHF tyvärr) inte haft ett enda anfall.

Hmmmm, här kommer jag. Kärringen mot strömmen..... Har kört med ViktVäktarnas program ett tag men när jag hamnade på en platå testade jag LCHF och då kom gallstensbesvären tillbaka.
Fett och ägg i kombination var verkligen dödsstöten för mig. Jag visste aldrig när det slog till. Dikolofenac var min ständige följeslagare.
Kämpade på i 4-5 månader men att stoppa i mig starka värktabletter minst en gång i veckan kändes inte hälsosamt. Mådde i övrigt bra men jag kände att det inte var värt att hålla på när hela mitt liv styrdes efter mina gallstensanfall. OBS! Jag är opererad...... så jag trodde ju att jag skulle klara mig.
Nu är jag tillbaka hos ViktVäktarna och det känns mer som min grej. Kan till och med äta ett ägg till frukost numera, bara jag inte blandar det med en massa fett.

Hej

Jag får också bli kärringen mot strömmen.

Det är dags att nyansera debatten kring mat. Många LCHF'are har svårt att ta till sig miljö- och hälsoargument och tror att allt med LCHF är halleluja, det tror inte jag. Jag tror att det kan hjälpa personer med viktproblem under en viktminskningsfas, men är tveksam om det är hälsosamt som långsiktig kosthållning. Kanske för en del som har dom metaboliska egenskaperna, men långt ifrån alla. Vi har ännu inte sett långtidseffekterna av LCHF, men nog om detta. Jag har kört LCHF kost under en period och gått ned i vikt, så långt bra.
Men...jag berätta om mitt gallstensanfall som jag fick i förrgår natt. Jag vaknade vid 1 tiden på natten med illamåande och en molande värk som snabbt övergick i en knivskarp smärta som var så outhärdlig att jag ville dö. Jag tog smärtsillande men det hjälpte inte, efter ett par timmar av plågor gick jag in i badrummet och la mig dubbelvikt på golvet i duschen med varmt vattnet forsande över mig som hjälpte lite mot kramperna och frossan. Så låg jag mitt i natten i 2 timmar. Smärtorna varade i cirka 5 timmar.

Fettrik kost och anses bidra till att bilda stenar medan en alltför fettsnål kost inte heller sägs vara bra för då töms inte blåsan ordentlig. Oavsett om man tror på teorin att mycket fett för att köra "tömningstaktiken" med LCHF eller lite mindre fett och mer motion för en traditionell sund kosthållning, så är det så att stenarna bildas under flera år. Har man redan flera stenar (vilket en stor andel av befolkningen har) och börjar med LCHF, ska man inte tro att man sköljer ut alla stenar genom att provocera fram gallstensanfall. Det är ju vansinne. Stenarna kan fastna och leda till allvarliga komplikationer. Man kanske redan har 100 stenar i gallan och kanske om man har tur får man bort dem, men kan lika gärna ha 99 kvar som ligger och skvalpar och både hindrar fortsatt tömning och är en grogrund för att stenarna växer av allt mättat fett och kolesterol och man riskerar nya anfall. I dom fallen är det bättre att antingen operera bort stenarna och tills dess äta en kost som minimerar risken för nya anfall. Det kommer åtminstone jag att göra.